Studenten 2009
Nu äntligen ska jag berätta hur studenten och balen var, för den som är intresserad :)
På studentdagen ringde väl väckarklockan ungefär 05.00 på morgonen. Så då gick jag upp och gjorde mig i ordning. Jag var trött för det blev inte många timmars sömn natten innan. Satt uppe till halv ett och gjorde fransk manikyr... :P Nåväl, cirka halv åttta var jag i stan hos min klasskompis Josephine där vi hade champagnefrukosten. Där åt vi lite, pratade och skrev hälsningar i varandras studentmössor. Lite innan nio bar det av till skolan för fotografering. Det regnade ute då, men min moster var så snäll och ställde upp med att köra ett par vändor till skolan. Så slapp vi komma blöta till skolan och fotograferingen. Tack igen! :)
Efter fotograferingen var det mingel i cafeterian. Då träffade man vänner från andra klasser och sådär. Klockan elva var det dags för lunch i matsalen. "Sista måltiden", som den kallas. Där satt vi klassvis och under middagen var det några klasser som gick fram och tackade lärare med flera. Våran klass gick fram och tackade våra klassföreståndare och överlämnade presenter till dem. Vi hade köpt varsitt halsband till dem och jag hade gjort tackkort till dem.
Sedan träffades klasserna i hemklassrummen med sina klassföreståndare och betygen delades ut. Efter det var det dags för avslutningen i aulan. Våran klass var en av de två som var tvugna att sitta på läktaren, eftersom vi inte fick plats där nere allihopa. Det kändes lite tråkigt, men det gick bra. Rektorerna höll tal, esteterna sjöng och stependier delades ut. En elev utses i varje klass och får ett särskilt stipendium. Den eleven har genomfört sina studier på ett sätt som vill uppmärksammas. Vi var alla nyfikna på vem som skulle få det i vår klass. Och det var JAG som fick det!! Jag blev så otroligt glad! Så jag fick skynda mig ner från läktaren och upp på scenen och ta emot stependiet. Det var en sådan känsla att stå där på scenen och titta upp på mina klasskamrater som hurrade och alla andra. Ja, det var riktigt häftigt! Jag var så glad, så glad! :) Det var ett stipendium på 600 kronor.
När jag väl satt på min plats igen på läktaren var det inte så långt kvar innan vi skulle springa ut och man började bli riktigt nervös. Till sist sjöng vi studentsången och sedan fick vi ta på oss mössorna, för nu hade vi tagit vår studentexamen och var studenter på riktigt! Vår klass skulle springa ut näst sist, så vi fick vänta lite. Vi gick in i ett klassrum och vinkade till våra anhöriga från fönstren. Vi stod sedan i trapphuset och bara väntade på att få springa ut. Till slut var det äntligen våran tur. Dörrarna öppnades och vi sprang ut i regnet. Vi tjoade och skrek lite först, sedan sjöng vi studentsången och sedan skyndade vi oss fram till våra anhöriga. Min föräldrar, släktingar, grannar och vänner var där. Jag fick blommor, söta godsedjur mm runt halsen. Det var mycket gratulerande och kramande. Det var så trevligt så!
Min fina studentskylt som mamma gjort
Det blev inte så lång stund där på skolgården. Snart var alla klasskamrater på vagnen och det var dags att åka runt lite i centrum och fira studenten! Det var tur vi hade tak på flaket, för det regnade hela dagen. Men vi höll humöret uppe!
Ja, när vi hade åkt runt någon timme åkte var och en hem till sig ett tag. Så jag åkte hem och träffade gästerna, åt och fikade. Det var väldigt roligt! Tack alla igen för de fina presenterna! Det var synd att man inte fick mer tid hemma, men man ville ju ut och åka på flaket igen också. Jag var nog hemma nästan två timmar. Resten av kvällen åkte vi runt i staden och åkte hem till några i klassen och åt lite och sådär. Det var så roligt!
En blöt student
Sent på kvällen drog i princip alla studenter till statt och så även våran klass. Så jag var där på nattklubben och dansade hela natten lång! Eller ja, tills det stängde och då var jag så trött så det var skönt att åka hem och sova.
Det kändes lite konstigt när dagen var slut, men man hade ju balen att se fram emot, så jag hade ingen ångest.
På studentdagen ringde väl väckarklockan ungefär 05.00 på morgonen. Så då gick jag upp och gjorde mig i ordning. Jag var trött för det blev inte många timmars sömn natten innan. Satt uppe till halv ett och gjorde fransk manikyr... :P Nåväl, cirka halv åttta var jag i stan hos min klasskompis Josephine där vi hade champagnefrukosten. Där åt vi lite, pratade och skrev hälsningar i varandras studentmössor. Lite innan nio bar det av till skolan för fotografering. Det regnade ute då, men min moster var så snäll och ställde upp med att köra ett par vändor till skolan. Så slapp vi komma blöta till skolan och fotograferingen. Tack igen! :)
Efter fotograferingen var det mingel i cafeterian. Då träffade man vänner från andra klasser och sådär. Klockan elva var det dags för lunch i matsalen. "Sista måltiden", som den kallas. Där satt vi klassvis och under middagen var det några klasser som gick fram och tackade lärare med flera. Våran klass gick fram och tackade våra klassföreståndare och överlämnade presenter till dem. Vi hade köpt varsitt halsband till dem och jag hade gjort tackkort till dem.
Sedan träffades klasserna i hemklassrummen med sina klassföreståndare och betygen delades ut. Efter det var det dags för avslutningen i aulan. Våran klass var en av de två som var tvugna att sitta på läktaren, eftersom vi inte fick plats där nere allihopa. Det kändes lite tråkigt, men det gick bra. Rektorerna höll tal, esteterna sjöng och stependier delades ut. En elev utses i varje klass och får ett särskilt stipendium. Den eleven har genomfört sina studier på ett sätt som vill uppmärksammas. Vi var alla nyfikna på vem som skulle få det i vår klass. Och det var JAG som fick det!! Jag blev så otroligt glad! Så jag fick skynda mig ner från läktaren och upp på scenen och ta emot stependiet. Det var en sådan känsla att stå där på scenen och titta upp på mina klasskamrater som hurrade och alla andra. Ja, det var riktigt häftigt! Jag var så glad, så glad! :) Det var ett stipendium på 600 kronor.
När jag väl satt på min plats igen på läktaren var det inte så långt kvar innan vi skulle springa ut och man började bli riktigt nervös. Till sist sjöng vi studentsången och sedan fick vi ta på oss mössorna, för nu hade vi tagit vår studentexamen och var studenter på riktigt! Vår klass skulle springa ut näst sist, så vi fick vänta lite. Vi gick in i ett klassrum och vinkade till våra anhöriga från fönstren. Vi stod sedan i trapphuset och bara väntade på att få springa ut. Till slut var det äntligen våran tur. Dörrarna öppnades och vi sprang ut i regnet. Vi tjoade och skrek lite först, sedan sjöng vi studentsången och sedan skyndade vi oss fram till våra anhöriga. Min föräldrar, släktingar, grannar och vänner var där. Jag fick blommor, söta godsedjur mm runt halsen. Det var mycket gratulerande och kramande. Det var så trevligt så!
Min fina studentskylt som mamma gjort
Det blev inte så lång stund där på skolgården. Snart var alla klasskamrater på vagnen och det var dags att åka runt lite i centrum och fira studenten! Det var tur vi hade tak på flaket, för det regnade hela dagen. Men vi höll humöret uppe!
Ja, när vi hade åkt runt någon timme åkte var och en hem till sig ett tag. Så jag åkte hem och träffade gästerna, åt och fikade. Det var väldigt roligt! Tack alla igen för de fina presenterna! Det var synd att man inte fick mer tid hemma, men man ville ju ut och åka på flaket igen också. Jag var nog hemma nästan två timmar. Resten av kvällen åkte vi runt i staden och åkte hem till några i klassen och åt lite och sådär. Det var så roligt!
En blöt student
Sent på kvällen drog i princip alla studenter till statt och så även våran klass. Så jag var där på nattklubben och dansade hela natten lång! Eller ja, tills det stängde och då var jag så trött så det var skönt att åka hem och sova.
Det kändes lite konstigt när dagen var slut, men man hade ju balen att se fram emot, så jag hade ingen ångest.
Kommentarer
Postat av: Anonym
En underbar dag!
Trackback
